Borgholm – Böda Järnväg (BBJ) var en 55 km lång 891 mm smalspårig järnväg mellan Borgholm och Böda på Öland i Kalmar län. Banan invigdes den 7 december 1906.
För driften införskaffades tre stycken tanklok från Tyskland, alla tillverkade av Orestein & Koppel. Det köptes 48 två-axlade godsvagnar, två boggiepassagerarvagnar, tre tvåaxlade passagerarvagnar och två postvagnar. Personvagnarna var tillverkade av Fole Mekaniska Verkstad från Gotland. Det byggdes lokstall med vändskiva i Böda och Borgholm.
Södra Ölands Järnväg (SÖJ) var en 96 km lång 891 mm smalspårig järnväg mellan Borgholm och Näsby (Ottenby) på Öland. Sträckan mellan Borgholm och Färjestaden öppnades den 24 november 1909 och den återstående sträckan till Ottenby öppnades den 1 februari 1910.
För trafiken inköptes 1909 fyra tanklok från Helsingborgs Mekaniska Werkstad, sju stycken tvåaxliga personvagnar, 99 tvåaxliga godsvagnar och två postvagnar. Ytterligare två tanklok inköptes 1920, ett från Henschel & Sohn i Tyskland och ett från Motala Werkstad. Samtidigt inköptes två stycken nya personboogievagnar och godsvagnsparken utökades med 30 vagnar. Det byggdes lokstall i Ottenby och Färjestaden.
Ölands Järnvägar (ÖJ) bildades 1928 när de tidigare separata järnvägarna Borgholm-Böda Järnväg (BBJ) och Södra Ölands Järnväg SÖJ) slogs samma till en förvaltning. Järnvägen gick sträckan Näsby – Mörbylånga – Färjestaden – Borgholm – Böda (151 km) och var smalspårig med spårvidden 891 mm.
ÖJ tog över fordonen från BBJ och SÖJ. För att förbilliga persontrafiken byggdes fyra 2-axliga personvagnar om till motorvagnar 1928, ytterligare två 1933 och en sista 1937. Samtliga byggdes om vid Kalmar Verkstad. Bolaget köpte en lokomotor 1933 och en andra 1937 också från Kalmar Verkstad. Detta var för att avlasta tankloken. Som ersättning för äldre ånglok köptes tre stycken nya tanklok från Motala Verkstad, dessa levererades 1935, 1939 och 1945. Motorvagnarna behövde ersättas och mellan 1941 och 1943 köpte ÖJ fem Hilding Carlsson rälsbussar och sex släpvagnar som var i drift till nedläggningen.
Statens Järnvägar (SJ) Den Öländska Järnvägen köptes av staten 1947 och drevs därefter av Statens Järnvägar (SJ) fram till den 1 oktober 1961 när all järnvägstrafik på Öland lades ner. En stor del av godstrafiken var säsongstransporten av sockerbetor till sockerbruket i Mörbylånga. Under SJ fortsatte trafiken med rälsbussarna och ångloken började ersättas av lokomotorer av typen Z4p.
Även om mycket är borta så finns det en hel del på ön som påminner om den Öländska Järnvägen, Det mest märkbara är Stationshusen, de flesta är privatbostäder idag, några står öde, en del stationshus och hållplatser är för alltid borta. Tittar man lite runt omkring kan man se rester av banvallen parallellt med landsvägen, En semafor finns vid Borgholms station, Vid Lindby finns både stationshus och vattentorn kvar.
